Hem



Förståelse

Dyslexi var inte ett uppslagbart ord i Ugglanbanden utgivna av Nordisk Familjebok 1907. När man söker på ordet ordblindhet hänvisas man till afasi. Ordet afasi kommer från grekiskan och betyder fritt översatt nekande av tal. En mängd läkare och forskare studerade hjärnans olika delar för att få vetskap om varför människor inte har samma förmåga att uppleva musik och varför vissa inte kan kommunicera med varandra.

Som en särskild afasiform uppställde forskaren Kussmaul 1877 ordblindheten. Han kom fram till att det var en förlust av förmågan att uppfatta det tryckta eller det skrivna ordet utan att det beror på bristande intelligens eller synrubbningar.

Kussmaul gav alltså grunden till forskning om dyslexi redan 1877.

Troligtvis är dyslexi ett ärftligt handikapp. Denna teori belyses ganska klart när vi betraktar kungafamiljen. Pappan i familjen kan inte stava sitt eget förnamn. Den ena dottern har berättat att hon har ärvt sin pappas svårighet att läsa in text. Att tiden för inhämtande av fakta till
förståelse av det som lästs blir väsentligt längre för en person, som lider av dyslexi.

Sonen i familjen har uppenbarligen också ärvt sin pappas handikapp.

Sannolikt var den första småbarnstiden för syskonen inte speciellt språkutvecklande för någon av dem. Med en mamma, som är invandrare och inte behärskar sitt nya modersmål. Och en pappa, som inte kan skriva sitt namn.

Dyslexi är ett språkligt handikapp, som på intet sätt är kopplat till individens intelligens. Problemet finns uppenbarligen som en liten defekt i hjärnbarken. Lyckligtvis är våra hjärnor ytterst mottagliga för stimulans och träning.
Numera har dyslexi ett eget namn. Har fått krypa fram från garderoben och omnämns inte enbart som en form av afasi.
Personal i förskolor och skolor har också fått ett nytt medvetande om dyslexins existens.
Men många åtgärder krävs fortfarande. Hur upptäcker man att en person är dyslektriker? Kan det vara så att barnet bara vill vara barn ett litet tag till? Inte fullt ut är moget att inhämta kunskap?
Till syvende och sist: Finns pedagogisk personal med adekvat utbildning?

Dyslexi kan kallas det lömska handikappet. Det syns inte utanpå. Men det märks om man inte blir hjälpt.

En liten flicka satt i klassrummet. Hemläxan hade bestått i att öva högläsning från en bok. Nu blev det hennes tur. Det började bra. Första ordet i meningen gick som en dans. Andra ordet gick hyfsat. För säkerhets skull höll hon pekfingret under textraden. Hon hade tidigare upplevt att bokstäverna hade spelat henne ett spratt. Hon försökte läsa vidare i texten. Ljöd fram bokstäverna, stakade sig och spände sig mer och mer.

Hela klassen tjöt av skratt och hon kröp ihop mer och mer. Fröken sa till henne att nästa hemläxa måste hon öva mer på.
Därefter satt den lilla flickan tyst år efter år. Det var på den tiden man inte kände till handikappet dyslexi.



 

 

 
Nära: